Jag skulle inte blogga.
2000 började jag skriva nätdagbok. Jag var aktiv i åtta år och jag skrev om allt. Mina psykiska problem, politiska tankar och sexuella drömmar. När bloggandet blev stort runt 2006 tyckte jag att det var löjligt. Det de gjorde hade jag gjort i ett drygt decenium. Skillnaden var att de hade gett företeelsen ett tufft nytt lånenamn. Ja, och att bloggar var det hetaste någonsin medan nätdagböcker alltid hade haft en viss weirdokänsla över sig. Behöver jag säga att jag tyckte illa om bloggandet? Här kom folk och låtsades uppfinna vad som hela tiden funnits och så fick de allt cred för det. Behöver jag säga att det var orättvist?
Jag lade ner min nätdagbok 2008. (Kanske officiellt 2009 - det är oklart) Det främsta skälet var att jag inte längre var bekväm med att skriva om mitt privatliv för alla och envar. Juristprogrammet kallas det, och insikten att om man vill göra karriär måste man satsa jämt. Då fungerar det inte att blogga om sexuella avvikelser (vilket när man är kvinna innefattar alla fall där man aktivt vill ha sex) Det är ingenting man blir anställd på. (Och skulle man mot förmodan bli det ett gott skäl att hålla sig borta från den tjänsten)
Ibland har jag funderat på att börja skriva någonstans igen. Jag har många gånger funderat på vad. Såväl filosofi som politik är uteslutet, jag ids inte. Modebloggar är per definition tråkigt och det privata liksom gjort. Det stod klart för mig att om jag skulle blogga någongång skulle det utan tvekan vara om något fullständigt banalt men ändå nördigt. Man kan nog säga att det stod mellan gamla datorspel och julen. Det blev julen.
Detta om detta. Nu har jag uppfyllt min bitterhetskvot för den här bloggen. I fortsättningen kommer här dofta glögg och pepparkaka.
Ja, och förresten. Ni missade mina sexuella utsvävanden och min existensiella ångest. Ni kom några år försent. Jag är inte 17 längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar